hmm så var det första maj igen och födelsedagen närmar sig.
Tycker fortfarande att det känns som om det var igår jag fyllde 20, har knappt vant mig vid det så är jag redan på väg mot 22. Känner mig fortfarande som en bortkommen 16 åring vid mötet med den nya världen i gymnasiet. Undrar om jag någonsin kommer växa upp, hoppas inte vill ha kvar några drömmar.
Och när det gäller första maj så vet jag att jag som brukar rösta på vänsterpartiet borde vara solidarisk och vara ute och demonstrera mot nån orättvisa som staten gjort men är helt enkelt för lat och opolitiskt lagd för att göra det. Är helt enkel för bekväm av mig. Fast det är väl ingen nyhet direkt.
Kramizar// Mia
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar