Så igår kastrerades katten och allt verkar ha gått bra.
Hon var fortfarande groggy efter narkosen då jag hämta henne så hon var väldigt lugn hela kvällen. Större delen av kvällen så låg hon och jag och dåsade på soffan.
När jag gick och la mig så var hon lite mera vaken och passade på att leka lite innan hon däckade i sängen på mig. Så hela natten så har hon legat och sovit på mig vilket hon sällan annars gör, hon sover oftast brevid mig eller nere vid fotändan på sängen. Antar att hon var lite extra sällskapsjuk på grund av sitt något drogade tillstånd.
Så i natt så har jag knappt rört mig ett dyft.
I morse så verkade hon väldigt pigg och käkade sin frukost med sin vanliga aptit och precis innan jag gick till jobbet så hade hon lyckat lära sig att dricka ur vattenskålen trots tratten. Och när man pratar om trattar så kan jag lugnt säga att mitt lilla monster är som de flesta djur, hon hatar att ha den på sig och försöker att få av sig den när hon tror att man inte ser henne.
Hmm nu har jag inte så mycket mer att säga så jag ska säga adjö för nu.
/Mia

Så är dagen här, katten är inlämnad för kastrering nån gång under dagen och jag är på jobbet.
Var inte kul att lämna min lilla ninja hos veterinären, tror jag var mer nervös än hon var.
Jag är fortfarande väldigt nervös, känner mig som en sån där mamma som inte riktigt kan släppa taget om sitt barn den där första skoldagen. Tack och lov så kommer jag nog aldrig skaffa barn, mina nerver skulle aldrig klara av det.
Hmm har inte så mycket mer att säga just nu.
/Mia

Livet är regnigt...

Det regnar som bara attan vilket jag kände av då jag hade rastvakt på lunchrasten, inte kul.
Annars rullar livet på som vanligt, imorgon skulle jag ha gått på julmiddag med jobbet men det krockade med kattens kastrering så jag fick dumpa det trots att jag sett fram emot det ett bra tag nu. Så går det då man inte har hjärnan med sig då man beställer tid för kastrering och bara vill få det överstökat.
Så imorgon ska jag lämna in katten hos veterinären det första jag gör imorgonbitti, är rätt så nervös för det trots att det något som säkert är rutin för veterinären. Men det är ändå min lilla ninjakitten det handlar om och hon har aldrig varit någonstans som inte är hemma utan mig sen jag köpte henne. Jag har seperationsångest redan och hon ska bara vara borta över dan då jag ändå jobbar. Hmm ska nog sluta tänka på det innan jag bryter ihop eller nåt i den stilen.

Annars så inväntar vi julen och alla dess glädjeämnen som ledighet, julklappar, ledighet, julmat och nämde jag ledighet. Julplanerna so far är att vi ska fira med tjocka släkten på pappas sida hemma hos hans äldsta brorsa och dagen efter så firar vi i den närmsta familjen en liten minijulafton bara för oss, så jag och katten kommer dra till mina föräldrar den 23 och vara kvar där till den 25 eller 26. Ska bli rätt skönt. Nyår verkar bli firat nere i kalmartrakten i år och då kommer jag träffa Eris ena syster och hennes mamma, ska bli rätt kul och se om min lilla NinjaKittens syster är lik Eris i sättet eller ej, vet att de är lika i sin sällskapsjuka som de verkar ha ärvt efter sin moder. Ska bli kul att träffa kompisen också, har inte träffat henne sen i somras då jag träffade mitt lilla monster för den första gången. Ninjakitten själv ska dock bli kvar i stockholm och vara hos mina föräldrar vilket också ger mig en bit seperationsångest då jag tänker på det. Vet inte hur jag ska klara av det då jag åker utomlands i sommar.
Vilket äntligen är planerat och biljetter och hotell bokat, jag och morsan ska till Rhodos för att sola, bada och bara njuta. Under den tiden så ska pappa ta hand om Eris. Är rätt så nyfiken på hur det kommer gå, förhoppningsvis är syrran hemma i sverige så han kan ta hjälp av henne då det krisar sig, hon har ju 3 katter så hon om någon borde kunna ge honom råd. :D
Så just nu är livet rätt så bra trots det trista regnet och den bortsmälta snön som kunde ha legat var till jul åtminstone.
/Mia